lisa ekdahl
Det blir aldrig bättre
Vi kommer aldrig närmre
Vi är aldrig starkare
Än vår svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
Och bojan runt foten väger tungt
Jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Av Jenny Alexandersson
Den flickan är en främmande fågel
Hon bär en sorg i sitt leende
Och en välbevarad hemlighet
Och hon vet och hon vet
hon vet att bevara sin hemlighet
Och hon vet att den som vet
får betala med ensamhet
Himmelen kan öppna sig regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn
Men inget kan vara verkligare,
inget mera sant
Det finns en plats där inte alla
måste tänka likadant
Och hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
men när hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut
Kommentarer
Trackback
